Hur snabbt får vi veta när kritiska kommunikationssystem slutar fungera? 

I högsäkerhetsbyggnader och kritisk infrastruktur är kommunikationssystem inte bara en teknisk funktion, de är ofta en del av säkerheten, verksamheten och förmågan att agera när något händer. Det kan handla om intercomsystem i säkerhetsklassade miljöer, talat utrymningslarm i större anläggningar, hjälp- och nödanropspunkter, ljudsystem i produktionsmiljöer och utrop i logistikflöden. Gemensamt är att systemen ska förmedla information som behöver nå fram, ibland för att verksamheten ska fortsätta fungera och ibland för att människor ska kunna agera rätt i en farlig situation. 

Därför räcker det inte alltid att fråga: Fungerade systemet vid senaste kontrollen? 

Den viktigare frågan är: Hur snabbt vet vi om systemet slutar fungera i morgon? 

Den okända felperioden 

Alla tekniska system kan få fel. En intercomenhet kan tappa kontakt med systemet. En mikrofon kan sluta fungera. En högtalarlinje kan få avbrott. 

Problemet är inte bara att felet uppstår. Problemet är tiden då felet finns utan att någon känner till det. Den tiden kallar vi den okända felperioden. Det är alltså tiden från att ett kritiskt kommunikationssystem slutar fungera tills felet upptäcks. 

I en vanlig fastighet kan detta vara ett driftproblem. I högsäkerhetsbyggnader och kritisk infrastruktur kan det bli något mer. Det kan påverka säkerheten, verksamhetens kontinuitet, arbetsmiljön eller möjligheten att hantera en incident. 

 

Varför högsäkerhetsbyggnader och kritisk infrastruktur är annorlunda 

Högsäkerhetsbyggnader och kritisk infrastruktur skiljer sig från vanliga fastigheter på flera sätt som är särskilt relevanta för kritiska kommunikationssystem. De tre faktorer vi ser som styrande är: 

1. Högre hotbild

I dessa miljöer behöver man inte bara räkna med tekniska fel, ålder och slitage. Man behöver också räkna med avsiktlig påverkan. 

Det kan handla om sabotage, manipulation, skadegörelse, otillåten åtkomst, cyberangrepp eller försök att störa kommunikation. En intercomenhet kan påverkas fysiskt. Ett system kan utsättas för försök till digital påverkan. Ett kommunikationsflöde kan bli en måltavla eftersom det är viktigt för säkerheten eller driften. 

Dessa verksamheter frågar därför sig själva: Kan någon ha påverkat systemet utan att vi vet om det? 

2. Större konsekvens

I högsäkerhetsbyggnader och kritisk infrastruktur kan ett kommunikationsfel få större konsekvenser än i en vanlig fastighet. 

Om ett talat utrymningslarm inte når rätt zon kan människor missa viktig information vid brand eller annan fara. Om en intercomenhet i en säkerhetskritisk passage inte fungerar kan personalen förlora en viktig kontaktväg. Om ett ljudsystem i ett logistiknav inte når rätt område kan driftflöden, säkerhetsinstruktioner eller operativa meddelanden påverkas. 

Kritisk kommunikation handlar därför inte bara om nödsituationer. Den kan också vara verksamhetskritisk. Många av oss har sett kaoset som kan uppstå på Stockholm Centralstation när tågen inte går som de ska. Tänk er den situationen utan tillgång till information om vad som händer. 

När kommunikationen uteblir kan konsekvensen bli oproportionerligt stor i förhållande till det tekniska felet. 

3. Mer komplex åtgärdskedja

I dessa miljöer är det ofta svårare att åtgärda fel. 

Det kan krävas behörighet, inpassering, eskort, servicefönster, samordning med säkerhetsorganisationen eller särskild specialistkompetens. Vissa delar av anläggningen kanske inte är åtkomliga när som helst. Vissa system är spridda över flera byggnader eller platser. Vissa funktioner används sällan i skarpt läge, vilket gör att fel kan ligga oupptäckta länge. 

Därför behöver man inte bara tänka på hur fel upptäcks. Man behöver tänka på hela kedjan: 

upptäcka → förstå → prioritera → åtgärda → verifiera 

Ju bättre funktionsinsikt organisationen har, desto lättare blir det att förstå om felet kräver ett akut platsbesök, en planerad åtgärd, lokal felsökning eller specialiststöd på distans. 

 

Rätt nivå av övervakning beror på verksamheten 

Det är lätt att tänka att mer uppkoppling alltid är bättre. Så enkelt är det inte. 

De verksamheter som har störst nytta av kontinuerlig övervakning är ofta samma verksamheter som har högst krav på cybersäkerhet, fysisk säkerhet och kontroll över externa anslutningar. 

Dessa verksamheter frågar därför sig själva: Vilken nivå av övervakning är rimlig utifrån våra krav på säkerhet, drift och kontroll? 

För vissa verksamheter kan periodisk kontroll, årsprov och manuella tester vara rätt nivå. Det ger låg teknisk komplexitet, men innebär också att den okända felperioden kan bli längre. 

För andra kan lokal övervakning vara ett bättre steg. Då hanteras status och larm inom verksamhetens egen IT-miljö, utan extern anslutning. Det kan minska tiden till upptäckt, samtidigt som verksamheten behåller hög kontroll. 

I organisationer med många anläggningar kan centraliserad övervakning vara relevant. Då kan status från flera platser samlas till en central funktion, där specialister kan följa systemens hälsa, prioritera larm och stödja lokal personal. 

I vissa fall kan molnbaserad övervakning eller Remote Monitoring & Management vara rätt väg. Då kan systemstatus, diagnostik, tester och ibland fjärråtgärder hanteras mer effektivt. Det förutsätter att verksamheten har en säkerhetsmodell som tillåter det, med tydliga behörigheter, loggning, segmentering och kontroll över vilken information som lämnar anläggningen. 

Efter upptäckt kommer åtgärd 

Syftet med övervakning är inte att skapa fler larm. Syftet är att kunna agera snabbare och mer träffsäkert. 

När ett fel upptäcks tidigt kan organisationen snabbare avgöra vad som behöver göras. Är det en offline-enhet? Ett nätverksproblem? Ett fel i förstärkare eller högtalarlinje? En felaktig konfiguration? Ett tecken på fysisk påverkan? Eller något som kan lösas genom omstart? 

Bättre funktionsinsikt kan minska antalet onödiga platsbesök. Den kan också göra nödvändiga platsbesök mer effektiva, eftersom teknikern redan innan besöket vet mer om felets karaktär, plats och prioritet. 

Driftkostnaden påverkas av valet 

Uppkopplingsnivån påverkar också driftkostnaden. 

Vid periodisk kontroll och lokal övervakning hamnar mer ansvar ofta på den enskilda anläggningen. Det kan kräva tydliga rutiner, manuell kontroll och lokal personal med tillräcklig kunskap om systemen. 

Vid centraliserad övervakning kan specialistkompetens i större utsträckning samlas. En mindre grupp specialister kan följa flera anläggningar, göra första felsökning, prioritera åtgärder och guida lokal personal. Det kan minska behovet av djup systemkompetens på varje site. Dessutom kan en tekniker ofta åtgärda problemet vid första besöket och många problem kan lösas utan platsbesök. 

En högre uppkopplingsnivå skalar därför sannolikt bättre utifrån kostnadsperspektiv. 

Men lokal närvaro försvinner inte. Fysiska fel, kabelproblem, sabotage, åtkomst till skyddade utrymmen och byte av utrustning kräver fortfarande lokala resurser och fungerande rutiner. 

Rätt nivå är den som passar riskbilden 

Kritiska kommunikationssystem behöver inte alltid den mest uppkopplade lösningen. De behöver rätt övervakningsnivå för verksamhetens riskbild. 

För högsäkerhetsbyggnader och kritisk infrastruktur handlar det om att minska tiden då viktiga kommunikationssystem kan vara ur funktion utan att någon vet om det, utan att kompromissa med cybersäkerhet, fysisk säkerhet eller kontroll. 

Vad kan du svara på? 

Många verksamheter kan svara på när deras kritiska kommunikationssystem senast kontrollerades. Betydligt färre av oss kan svara på hur länge ett fel skulle kunna finnas innan någon upptäcker det. 

Hur ser ni på balansen mellan funktionsinsikt, cybersäkerhet, driftkostnad och kontroll? Vi på SAC Nordic diskuterar gärna frågan med er som ansvarar för kritiska kommunikationssystem i miljöer där det verkligen spelar roll. 

Hör av er till oss nu så tar vi en dialog!